Mitt liv är en enda lång väntan just nu. Det händer liksom ingenting för närvarande, känns det som i alla fall. Vi bara väntar på att bygglovet ska bli klart, väntar på vår nya bil, väntar på våren...
Blir lite trött på mig själv för när allt går i 190, på jobbet och privat (vilket oftast flyter ihop till en enda stor livssörja) så vill jag inget hellre än att tiden bara ska stanna, att allt som distraherar ska försvinna så att jag kan andas och bara vara ett tag. Men nu, när allt faktiskt har stannat upp för ett ögonblick, nu när jag egentligen skulle kunna njuta av den här välbehövliga pausen så bara kryper det i varenda nerv i kroppen. Jag hatar att vänta. När jag väl bestämt mig för något så vill jag att allt ska hända på direkten. Det är inte en bra egenskap och någonting som jag behöver jobba på. Och jag kan ju inte göra så mycket annat just nu...
Jag vet, jag vet... Det finns viktigare och mer basala saker att fokusera på i det här skedet men jävlar i havet vad kul det ska bli att inreda det här huset! Om hundra år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar